Jag är inte vegan, eller ens vegetarian. Idag åt jag köttbullar med gott samvete. Men jag äter inte kött ens nära på varje dag. För mig handlar det om att värna om jorden och miljöresurser då köttproduktionen lämnar stora CO2- avtryck och kräver enorma mängder vatten. Jag mår bra och blir glad av vegetarisk eller vegan mat, då jag dessutom vet att det gör bra för både mig och planeten. Dessutom är jag glad över att inte behöva understöda dödandet av varelser som nog ändå vill leva.
Det låter ju inte så svårt? Att lämna bort kött några gånger i veckan? Ändå verkar det som en allt-eller-ingenting- situation för de flesta.
Jag är glad över att vår skola serverar bara vegetariskt en gång i veckan. Alla är dock inte det.
En gång frågade någon retoriskt "Varför måste det ens finnas vege-dagar? Varför kan dom inte bara severa kött varje dag?" lite klagande. För mig är den nästan allmänbildning varför alla inte kan äta kött varje dag, så jag svarade, lite flummigt, att världen inte fungerar så och att köttproduktionen förorenar mer än alla bilar i världen (typ). Personen verkade förstå, men såg mig antagligen som värsta greenpeaceaktivisten och undrade om jag själv var vegetarian. Jag var glad över att kunna förvåna honom med att säga att jag inte är det.
För att fast alla inte bör äta kött varenda dag, betyder det inte att exakt alla måste lämna bort köttet 7 dagar i veckan. Det är åtminstone inte en realistisk lösning, eftersom så ultimata mål skrämmer folk. Det är långt utanför de flestas bekvämlighetszoner att över en natt bli fullständigt vegan. Och hur många gånger har man inte hört argumentet "Jag skulle inte kunna bli vegetarian, eftersom jag tycker om bacon för mycket". Det betyder ju knappast att man äter bacon 24/7? Jag känner exakt noll personer som skulle äta bacon som huvudsaklig källa för djurprotein. Hur förhindrar då kärleken för bacon att äta lite mera växt-baserat?
Jag tycker att det dessutom är lite naivt att lämna bort all kött över en natt utan att tänka efter lite mer (beroende förståss på syftet, i detta sammanhang tänker jag på miljön), för nog är det ju alla gånger miljövänligare att äta inhemsk älg än avokado från sydamerika. Min mening är dock inte alls att peka ut vem som gör etiskt rätt beslut, utan mer att visa hur ingen påriktigt kan göra allt, men alla faktiskt kan göra någonting! Och hellst utan att bli kritiserad för något man är eller inte är.
Säg till exempel att jag har bestämt mig för att bli vegan, men för enkelhetens skull äter jag då och då ost på min morgonmålsmacka, eftersom min familj köper hem det och jag vill hellre att det äts än att osten skulle slängas bort. Jag är vegan delvis pga miljön, delvis för att jag är emot djurplågeri och hur vissa produkter tillverkas och delvis för att jag tycker det är spännande och nyttigt. Får jag då kalla mig vegan om jag äter t.ex. självfångade kräftor eller ost? Eller om jag nån dag äter en hamburgare, eftersom jag saknar smaken lite grann?
Kanske inte, men vem bryr sig? Om jag följer mina egna principer, som dessutom stämmer överens med verkligheten och vet att det gör gott för miljön samt är du med mina handlingar finns det väl ingen orsak att ens villa sätta stämpel på det hela. Det spelar ingen roll om man kan kalla sig vegan, vegetarian eller halv-vegetarian. Veganism handlar inte om att tillhöra en elitkult som bara släpper in perfekta världsförbättrare. Problemet ligger i hur svartvitt man faktiskt ser på saken, och att det anses skenheligt att handla på något annat sätt än i någondera av ändorna av spektrumet.
Alltså det att man äter växtbaserat och inte understöder köttproduktion spelar roll. Inte vilken låda man kan sätta sig in i eller vem man upprör eller tillfredsställer. Jag vill tro på att kunna leva i en värld där ingen behöver göra allt, men alla gör någonting, vem det än gäller, för det spelar roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar