Om respekt

Ingen kan vara av samma åsikt som alla andra. Ingen kan älska alla andra hur mycket den än försöker intala sig det. Människorna kan inte förstå varandra fullständigt, eftersom alla är sönder inuti på ett sätt som är så individuellt att igen någonsin kommer kunna fixa det. Vi är alla så sönder att vi inte ser våra egna brister, att vi inte förstår var det är vår själ har krossats, och vi kan ännu mindre se var skadorna finns hos någon annan.

På grund av, eller kanske till och med tack vare, det här faktumet är respekt det finaste dygden av dem alla. Ifall vi kan respektera andra människor har vi redan kommit oerhört långt på vägen att vara bättre människor. Det fantastiska med det här idealet är att du varken behöver älska alla, vara av samma åsikt som dem eller ens förstå dem över huvud taget - du måste bara respektera att de har en åsikt, att de finns, och att det inte nödvändigtvis går ihop med din bild av världen. Leva och låta dem leva, helt enkelt, och vara lite snäll mot dem på samma gång.

Det låter enkelt, men om det faktiskt vore så enkelt skulle vi knappast ha några krig. Problemet här är att människor tenderar att se bara sina egna åsikter som de rätta åsikterna, och det är här det går fel. Det blir inte lättare av att det finns åsikter som tekniskt sätt är rätt (till exempel åsikten att fysikens lagar styr hur du kan röra dig på jorden), men inte nödvändigtvis är sanna för alla individer. Dessutom beror det mycket på situationen vad du anser vara sant och falskt, ifall din bästa vän är dödligt sjuk är du knappast hemskt långt ifrån att tro på mirakel trots att alla naturens lagar säger att din vän borde dö. Livet är inte objektivt. Det är här utmaningen finns.

Med det här någonstans i ditt huvud vill jag att du ser på motsatsparet religion/ateism igen. (Ifall du inte gillar mitt exempel kan du ersätta det med något annat lämpligt motsatspar, som kapitalism/socialism eller droger/anti-droger genom hela resten av texten.) Anta att du hör till ena sidan och inte tvekar någonstans mittemellan. I så fall antar jag att du har baserat din ställning på något, med andra ord anser du att någondera är mer rätt. Den andra blir i så fall automatiskt fel, och eftersom 'fel' knappast kan ses som ett positivt ord ifrågasätter du människorna på den andra sidans livsåskådning. Varför gör du det?

Jag är inte religiös. Jag har inte mycket till övers för religiösa riter, eftersom jag inte tror på dem. Jag tycker rentav att det är lite respektlöst att jag är konfirmerad och att jag antagligen kommer gifta mig i kyrkan, helt enkelt för att jag tar bort något av det heliga från de personer som faktiskt tror på det. Jag förstår inte varför de gör det, men jag är glad att de kan tro på det, att de kan hitta lycka i det. Jag är ledsen att allt jag vill uppnå är karriär och lycklig familj, västvärldens ideal, medan de religiösa människorna i min omgivning kan hitta frid i tillvaron och lycka i religionen. Jag är imponerad över att de har en så lätt lösning som löser så många av deras problem och uppriktigt glad över att det är så. Egentligen spelar det ingen roll om det är Jesus eller fysiken eller seglingen de sätter all sin tid och energi på och med det uppnår lycka. Jag saknar mål och mening, jag är en rotlös varelse utan lösningar på livets frågor, jag är förundrad och glad över att någon annan faktiskt lyckas finna mening och mål. Det spelar faktiskt ingen roll vad det är som får dem att bli lyckliga, så länge de inte försöker tvinga dig att vara lycklig på samma sätt. På samma sätt ska du inte tvinga någon annan att se världen på ditt sätt, med tanke på hur söndriga alla är det mycket möjligt att det helt enkelt inte går. Lite som att försöka trycka ihop två pusselbitar som inte passar.

Respektera alla andras sätt att vara lyckliga. Du behöver inte vara av samma åsikt. Du behöver bara vara glad för deras skull. Allt vi vill är ändå bara att uppnå lycka, låt alla ha sina egna vägar dit. Försök bara inte tvinga någon med dig på din väg för att du tror att den är mycket bättre än alla andra vägar. Kanske det är du som går vilse till slut?